Historik
Svenska Klubben i Helsingfors rf grundades 1880 av några yngre lärare och studenter från Nyländska avdelningen vid Alexanders-Universitetet i Helsingfors. Som initiativtagare framstår professorn i svenska A.O. Freudenthal, som valdes till Klubbens förste ordförande. Den första herrklubben med verksamhet efter engelska förebilder verkade i Helsingfors 1814-1848 under namnet Borgerliga Klubben. Mellan 1846 och 1888 fanns Konversationsklubben, som kan anses vara Svenska Klubbens direkta föregångare. Klubbens finskspråkiga motsvarighet Suomalainen Klubi, grundades 1876.
Klubbens syfte har alltid varit medlemmarnas "sällskapliga umgänge och förströelse". Till medlem kan antas svenska herrar, vilka föreslås av två tidigare medlemmar och inväljs av Klubbens styrelse. Klubben har nu (2004) c 700 medlemmar.
Svenska Klubben verkade till en början i olika hyreslokaler vid Alexandersgatan, Skillnaden och Kaserntorget. År 1931 kunde Klubben flytta in i eget hus, då man köpte Ossian Donners fastighet vid Elisabetstorget, där klubben sedan dess verkat.
Tomterna i kvarteret Renen i Kronohagen började bebyggas på 1820-talet, då där planerades en elegant förstad. Klubbhusets tomt förvärvades av handladen A. Weurlander som där uppförde ett tvåvånings trähus i empirestil. Tomten köptes 1898 av ägare till Hyvinge Yllespinneri Ossian Donner. Han var gift med en skotska, Violet MacHutchen, och influerad av henne lät Donner den skotske arkitekten sir Robert Lorimer planera ett tegelpalats i skotsk stil. Också inredningen, de öppna spisarna, glasmålningarna och trapporna anskaffades från Skottland.
Byggritningar utfördes av arkitekt Waldemar Aspelin och byggandet påbörjades 1900. Mellan 1902 och 1917 bodde familjen Donner med två barn, fem pigor och en engelsk guvernant i huset. Under revolutionen 1917 flydde familjen till London, där Ossian 1919 utnämndes till Finlands första sändebud. Från 1926 till sin död 1957 bodde Donner som privatman i England. Hans barn blev brittiska medborgare och deras efterkommande bor fortfarande i Storbritannien. Mellan 1919 och 1926 hyrde brittiska legationen det Donnerska huset, som stod tomt tills försäljning 1931.
I klubbhuset finns många inventarier som följt Klubben i dess olika lokaler. Ariadne från Naxos, en kopia efter Wertmüller, omnämns på 1890-talet som ett gammalt inventarium. Samma gäller tavlan Wallinkoski, också den en kopia efter Berndt Lindholm. Steinwayflygeln i mahogny har funnits med sedan 1911. Relieferna med svenska regenter testamenterades till Klubben 1915 av konsul E.A. Hjelt, vars svärfar fått dem av kung Oscar II. Det vackra skåpuret i nedre hallen är tillverkat ca 1690 i London av Jonathan Loundes. Kammarfröken Emerentia von Düben fick uret av drottning Ulrika Eleonora och det kom genom en donation i Klubbens ägo 1920. Klubben har vidare en samlig porträtt av sina ordförande, det senaste från 2001.
En större reparation av Klubbhuset genomfördes 1981-1985, då i den dittills oinredda vindsvåningen inrättades klubbrum, läse- och spelrum samt klubbkansli. Festvåningen omfattar Spegelsalen med tre angränsande salar och nedre våningen trapphallen samt tre kabinett. - Klubbaftnar med föredrag hålls varje onsdag; i dem deltar i medeltal ett fyrtiotal klubbmedlemmar. Biblioteket har avskaffts, men resorna varje vår (inom landet) och höst (till utlandet) har blivit mycket uppskattade. Klubbhusets restaurang är sedan 1976 öppen för allmänheten och verkar som beställningsrestaurang.